linesabina

Tjaaa!

Jag känner att jag börjar bli lite sjuk, ont i huvudet, rasslig i halsen och hosta. :(
Vill inte gå i mamma och pappas fotspår!
Idag efter skolan så tog jag bussen ner till stan för att träffa Tilde på biblioteket i väntrummet! haha! Där satt hon med en borlängetidning i högsta hugg medan jag var en kvart sen, skyller på bussen där faktiskt!
Sen halvsprang jag som vanligt dör att hinna med Tildes hästkliv när vi letade genom hela stan för att hitta det billigaste fiket! Det fanns inget som var billigast! Allt var dyyyrt! Men detsluta med att vi fika på Esplanad, en varsin semla och två choklad bollar från Coop vart det haha :D Mysigt!
Föresten nu när jag ändå kommer ihåg så har min kära kusin Tilde skaffat blogg! Hon heter PaulinaTilde. Ser ni nån likhet? Jag heter LineSabina, hon heter PaulinaTilde. Men jag rekomenderar att läsa hennes blogg!
 
Snart är veckan gjord och en skön helg väntar! förutom på söndag förmiddag för då blire plugg !
 Föresten lär väl skryta lite mer då, jag fick tillbaka engelska provet idag och jag fick VG :) Är väldigt nöjd med det för min engelska är inte den bästa, fast den är iallafall bättre än mammas i Turkiet för nåt år sen. Haha hon blev så förvirrad att hon började snacka engelska med Amina också !
Jag känner att jag börjar förolämpa mamma i varje inlägg nu hehe. Lär se upp med det för man har ju barn bidrag , man vet aldrig vad hon kan hitta på! Kanske drar in några hundra!

Jag tänkte lägga upp en Novell som jag skrev förrut i skolan. Nån svenska grej som vi skulle göra. Hehe kan vara kul att lägga upp sånna saker. Får se om jag lägger upp min än så länge ogjorda deckare sen som ska lämnas in om nån vecka heh.
Läs den som vill!

Här börjar den!


2/3- 08

Älskade blogg,

Tunga bloddroppar droppar ner på golvet.

Jag har gjort det igen.

Jag ser ner på mina jack i handleden, de är röda och blodiga.

Jag gråter. Jag ångrar mig. Men jag kan ändå inte sluta.

Detta har pågått ända sen Sandra försvann, sen hon hoppade framför tåget.

Jag kommer för alltid att älska henne!

- Jasmina! Vad håller du på med därinne? Du har varit där jättelänge nu, jag måste hinna duscha, jag ska på fest snart. Hörde Jasmina hennes syster Anja ropa irriterat.

- Vänta. Sa Jasmina med gråten i halsen.

- Jävla unge! Om det hade varit du som skulle iväg så hade det blivit ett jävla liv! Öppna! Skrek Anja och bankade på dörren.

Jasmina gömde alla rakblad, och torkade bort blodet från badrumsgolvet och stängde den bärbara datorn, sen öppnade hon dörren hastigt.

- Vad gjorde du därinne egentligen?

Jasmina sprang in på sitt rum med datorn i famnen och låste in sig.

- Jag hatar mitt liv, jag hatar mitt liv! Tänkte Jasmina medan hon försökte att inte gråta.

Om du bara vore här, jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka, tillbaka hit på jorden. Du gjorde mig hel. Vi möts snart i Paradiset.

Nästa morgon vaknade Jasmina en timme efter att skolan hade börjat.

- Fan!

Hon sprang in till hennes mammas sovrum. Där låg hennes mamma som vanligt gråtande, full och det ända hon tänker på är hur synd det är om sig själv. Jasmina brukar intala sig själv att det bara är tillfälligt, det är väl så alla är som har gått in i väggen, det kommer att bli bra igen! Så småningom! Men innerst inne så vet hon, det kommer inte alls bli bra igen.

Jasmina skyndade sig att göra sig i ordning, hon tog som vanligt på mycket svart smink runt ögonen, hon vill dölja sig själv genom sminket och de svarta kläderna.

Sen tog hon nästa buss till skolan.

Jasmina gick i skolans korridor och försökte skynda sig till klassrummet.

- Jasså, så det lilla äcklet vågar komma till skolan trots det som hände igår. Hörde hon Erik i 8a säga.

- Emo jävel! Hörde hon Ebba och Lisa i 9c säga.

- Du passar inte in här. Hörde hon Jennifer i 8d säga.

- Du har väl långärmade tröjor för att du skär dig! Eller hur?! Hörde hon Emma i 9a säga.

- Problem barn! Hörde hon Gabriella i 9b säga.

- Titta hennes kläder, titta hennes smink, titta hennes hår! Hörde hon från alla håll.

Alla skrattade.

Jasmina bara gick, mobbningen pågår dag ut och dag in. Samma ord och kommentarer får hon höra. Nu orkar hon inte bry sig mer, nu har det blivit som en vana, en livsstil.

Efter skolan skyndade Jasmina sig hem, hon längtade efter känslan att få göra illa sig själv, att få skära sönder handlederna och få se blodådrorna rinna ut. Att få bort smärtan inom sig.

När Jasmina öppnade ytterdörren hem till lägenheten så satt Anja vid köksbordet och höll på med sin mobil. Jasmina försökte hinna torka bort tårarna innan hennes syster såg.

- Vad är det för fel på dig? Du bara gråter och gråter. Sa Anja till Jasmina med ett skratt. Ditt liv måste suga, du har ju inga kompisar sen den där Sandra hängde sig. Det kanske är dags att gå vidare.

- Hon hoppade framför tåget.

- Ja, ja! Men du kan väl verka lite glad i morgon i alla fall, eftersom att mamma fyller år så då kanske hon blir att må lite bättre om vi anstränger oss. Eller? Sa Anja retsamt.

- Du fattar ju ingenting. Jag mår skitdåligt!

- Jasmina, nu överdriver du! Det finns jättemånga som har det mycket värre än dig! Om du vill ha uppmärksamhet så finns det andra sätt. Ge dig nu! Sa Anja sen skrattade hon lite. Lite osäkert.

Nästa dag i skolan, skulle bli som alla andra dagar. Jasmina går dit, sätter sig vid en bänk och stänger av öronen. Hon håller oftast ut de första lektionerna sen går hon hem. Jasmina tänker inte på att det faktiskt är skolk, att det är emot skolans regler utan hon tänker inte alls, hon bara gör det. När hon kommer hem så stänger hon in sig i sitt ensamma, kalla och mörka rum. Blodet rinner, tårarna rinner.

Jasmina var som vanligt på väg hem alldeles för tidigt. Hon såg ett gäng fjortisar från 9a stå och röka. De sa något och tittade på Jasmina. Sen skrattade alla hejdlöst.

- Ska du ha en cigg?

- Nej jag röker inte. Sa Jasmina och försökte komma på något bra att säga.

- Haha! Du vågar inte! Är du rädd att din mamma ska få veta något? Det är lugnt, vi säger inget.

Alla tjejerna skrattade igen.

- Jag har ingen mamma. Sa Jasmina, med gråten i halsen.

Tjejerna blev först alldeles tysta. Sen bröt de ut i skratt.

Jasmina skyndade sig därifrån. Hon skulle bara bort därifrån, så snabbt det bara gick.

14/3 -08

Älskade blogg,

Jag har faktiskt ingen riktig mamma. En riktig mamma bryr sig om sitt barn, hon lagar mat till sitt barn, hon hjälper sitt barn med allt. Hon vill att hennes barn ska må bra. Hon skulle kunna dö för sitt barn. En riktig mamma älskar sitt barn.

Det är hennes fel att jag skär mig. Det är hennes fel att jag mår så dåligt som jag gör.

Jag vill stå bredvid rälsen. Jag vill höra tåget komma. Jag vill känna känslan att snart är helvetet över. Att snart är det du och jag igen Sandra.

Jag slänger mig framför tåget. Ju närmare rälsen jag kommer desto lyckligare blir jag. Jag dör inte utan jag börjar om ett nytt liv. Ett nytt liv med dig Sandra.

13/3 -08

Älskade blogg,

Snart orkar jag inte mer...

14/3 -08

Älskade blogg,

Det här blir troligen mitt sista inlägg.

Nu tar jag farväl, för alltid.

Jag gråter mina sista tårar och skriver mina sista rader .

Mamma och Anja ska inte få veta något förrän det är över så nu ska jag skriva ett brev till dem. Ett brev där det står hur mycket jag älskar dem.

1 år senare.

8/6 - 09

Älskade blogg,

Jag är lycklig. Jag är riktigt jävla lycklig nu.

Jag brukar titta tillbaks på gamla inlägg och läsa det jag skrev förra året. Då jag mådde så dåligt. Jag är så tacksam att det löste sig med allt. Jag vill leva, jag vill verkligen leva för alltid. Jag var så nära att ta livet på mig själv, jag måste ha haft en skyddsängel över mig. En skyddsängel som heter Sandra. Min Sandra.

Samma kväll som Jasmina skrev sitt avskedsbrev hände något som räddade hennes liv. Ett mirakel skedde.

Hon skulle just stänga av datorn för att sen börja gå mot tåg rälsen då hon fick ett mejl. Ett mejl ifrån en tjej som Jasmina inte alls kände.

Hej Jasmina.

Jag heter Fredrika och jag är också 15 år.

Jag har läst allt du har skrivit på din blogg. Jag vet att det är många fler som också har gjort det, men det är ingen som har vågat försöka stoppa dig.

Jag gråter när jag läser det du skriver. Jag lider med dig.

Jag har själv mått hur dåligt som helst.

Min mamma var alkoholist och min pappa slog mig. Jag var det enda barnet och enligt mina föräldrar så var jag inte värd nånting utan jag var till för att arbeta. För att göra de nöjda. Jag var så himla nära att ta självmord jag med.

Men nu bor jag i fosterfamilj och har det jättebra. Jag är lycklig.

Så meningen med detta mejl är att jag vill hjälpa dig.

Det är sorgligt det där med din bästa kompis Sandra. Men hon vill att du ska leva vidare och ha ett bra liv. Tro mig.

Hon kommer alltid vara med dig både i ditt hjärta och i din själ. Sandra är din skyddsängel.

Här är mitt mobilnummer: 073- 8765495.

Ring mig om du vill kämpa. Jag kämpar med dig.

9/6 - 09

Älskade blogg,

Att ringa dig Fredrika är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Det var du som räddade mig. Du är min hjälte. En hjälte som jag alltid kommer ha med mig.

Du och jag kämpar. Vi kämpar tillsammans.

Det jag kommer skriva nu är tillägnat till dig Sandra, min älskling.

Det är med både med sorg och lycka jag skriver det här.

Jag kommer inte till våran mötesplats i himmelen. I alla fall inte än på ett tag.

Du kommer för alltid ha den största delen i mitt hjärta. Men jag vill kämpa ett tag till här på jorden.

Det kanske är rätt det som Fredrika säger, att du vill att jag mår bra. Det är då du mår som bäst.

Om du bara vore här, här hos mig. Att du fick en till chans att ordna allt

Jag har gråten i halsen och det känns som om jag har en kniv i hjärtat. Jag sviker dig, jag är en svikare. Men jag hoppas att du förstår. Eller jag vet att du förstår.

Det kommer för evigt att vara Sandra och Jasmina.

Jag älskar dig.